...I did that for two
Har du någon gång grinat så hårt
att det gör så ont att andas
att du önskar att du vore död?
tisdag 22 januari 2008
Som Näcken i Bäcken
Hur kan kuddar te sig så otroligt vackra?
Jag menar, dem är som skogsnymfer eller NÄCKEN! De är precis som Näcken i bäcken, lurar ner en i sin famn och dränker en långsamt och ljuvt utan att man ens hinner reagera.
När jag vakna i morse och titta tillbaks ner på platsen där mitt huvud legat blev jag bara stum av förundran, det var så vackert! Jag tyckte faktiskt att en randig tuss och något skrynkligt med möss på var det absolut vackraste jag sett. Jag borde kanske börja fotografera kuddar och ha en utställning eller nått. Fast bara på kuddar man sovit på... Jag menar nu när jag har bäddat är dem inte lika lockande längre...
...
Jag har just skrivit ett inlägg om vackra kuddar.
...
Jag tror jag måste gå och fika nu.
Adios.
Jag menar, dem är som skogsnymfer eller NÄCKEN! De är precis som Näcken i bäcken, lurar ner en i sin famn och dränker en långsamt och ljuvt utan att man ens hinner reagera.
När jag vakna i morse och titta tillbaks ner på platsen där mitt huvud legat blev jag bara stum av förundran, det var så vackert! Jag tyckte faktiskt att en randig tuss och något skrynkligt med möss på var det absolut vackraste jag sett. Jag borde kanske börja fotografera kuddar och ha en utställning eller nått. Fast bara på kuddar man sovit på... Jag menar nu när jag har bäddat är dem inte lika lockande längre...
...
Jag har just skrivit ett inlägg om vackra kuddar.
...
Jag tror jag måste gå och fika nu.
Adios.
In sickness and in...?
Är sjuk.
Ska väll inte säga så mycket om det annat än att, även om det är jobbigt, kunde det inte ha kommit vid en bättre tidpunkt. Tror inte jag skulle klara av skolan just nu. Jag är bara så less, inte på själva skolan och folket där utan på mig själv och som jag har utvecklats. Det känns mer och mer som om jag glider tillbaks till lågstadiet-mellanstadiet. Det var inga bra tider... Skitsnacket blir en allt större och allt mer, jag hatar det men det är ett så pass invanat mönster. Jag fallar in i det så fort jag tappar garden och blir osäker... Den sociala tillvaron alla i min klass verkar ta för givet har jag aldrig riktigt upplevt, jag vet inte hur jag ska bete mig och därför faller jag tillbaks till det jag vet, det jag har blivit lärt... Ibland känns det som jag borde fortsatt på avstånd, avundas alla utan att behöva vara visa alla att jag är bitter och fortsatt att vara den pryda lilla besserwissern som ingenting vet...
Gud, jag låter som en bortskämd liten unge.
- "Hej, jag äcklar mig själv just nu, lämna ett meddelande efter pipet så ringer jag tillbaks när jag lärt mig ignorera det igen. *piiip*"
Påtal om lättsammare saker så kommer här några ännu mer IQ befriande funderingar (än mitt psyko-babblande där uppe, om det nu är möjligt) som jag fick på bussen i Fredags.
För det första så fungerade inte min plan att ta med sig min superkudde jag fick utav min älskade momor, sov inte en blund på bussen och det SÖG. För det andra så är The Perishers album From nothing to One den bästa bussmusiken, att lyssna på In the blink of an Eye och Someday samtidigt som jag åker ut ur Skellefteå på väg hem är obeskrivligt. Ja, jag är en liten emo-unge.
Där jag satt på bussen kom jag och tänka på A-torps egna lilla pepparkaksgumma, hur fan ser hennes bikinilinje ut egentligen? Denna frågan förföljer mig lite... som tanken att man inte noppat ögonbrynen ordentligt eller att man har en tråkig hårfärg. Inte det viktigaste man kan ockupera sina tankar med men inte dessto mindre irriterande för det. Tanken att jag faktiskt tänker på en annan bruds bikinilinje borde kanske störa mig, men det gör det inte. Jaja, jag är vuxen snart, lika bra att vara blåst medans jag får och har en ursäkt.
Hud ringde. Önskade att det var Gud (HAHA LOOOOLZ... :( )
Nä, men seriöst en kvinna som babbla värre än jag förmodligen skulle göra i fyllan sa något obegripligt till mig och skratta lite sen sa vi Adjö och innan jag han fatta det så insåg jag att jag inte fått reda på något och att jag som vanligt bara sagt "jajaja" utan att veta vad det egentligen var jag sa Ja till. Jag önskar fanskapet skulle kunna försvinna snart, jag menar räcker inte 8 år att jävlas med någon?
Jaja.
Vi syns imorgon, - eller så inte.
Ska väll inte säga så mycket om det annat än att, även om det är jobbigt, kunde det inte ha kommit vid en bättre tidpunkt. Tror inte jag skulle klara av skolan just nu. Jag är bara så less, inte på själva skolan och folket där utan på mig själv och som jag har utvecklats. Det känns mer och mer som om jag glider tillbaks till lågstadiet-mellanstadiet. Det var inga bra tider... Skitsnacket blir en allt större och allt mer, jag hatar det men det är ett så pass invanat mönster. Jag fallar in i det så fort jag tappar garden och blir osäker... Den sociala tillvaron alla i min klass verkar ta för givet har jag aldrig riktigt upplevt, jag vet inte hur jag ska bete mig och därför faller jag tillbaks till det jag vet, det jag har blivit lärt... Ibland känns det som jag borde fortsatt på avstånd, avundas alla utan att behöva vara visa alla att jag är bitter och fortsatt att vara den pryda lilla besserwissern som ingenting vet...
Gud, jag låter som en bortskämd liten unge.
- "Hej, jag äcklar mig själv just nu, lämna ett meddelande efter pipet så ringer jag tillbaks när jag lärt mig ignorera det igen. *piiip*"
Påtal om lättsammare saker så kommer här några ännu mer IQ befriande funderingar (än mitt psyko-babblande där uppe, om det nu är möjligt) som jag fick på bussen i Fredags.
För det första så fungerade inte min plan att ta med sig min superkudde jag fick utav min älskade momor, sov inte en blund på bussen och det SÖG. För det andra så är The Perishers album From nothing to One den bästa bussmusiken, att lyssna på In the blink of an Eye och Someday samtidigt som jag åker ut ur Skellefteå på väg hem är obeskrivligt. Ja, jag är en liten emo-unge.
Där jag satt på bussen kom jag och tänka på A-torps egna lilla pepparkaksgumma, hur fan ser hennes bikinilinje ut egentligen? Denna frågan förföljer mig lite... som tanken att man inte noppat ögonbrynen ordentligt eller att man har en tråkig hårfärg. Inte det viktigaste man kan ockupera sina tankar med men inte dessto mindre irriterande för det. Tanken att jag faktiskt tänker på en annan bruds bikinilinje borde kanske störa mig, men det gör det inte. Jaja, jag är vuxen snart, lika bra att vara blåst medans jag får och har en ursäkt.
Hud ringde. Önskade att det var Gud (HAHA LOOOOLZ... :( )
Nä, men seriöst en kvinna som babbla värre än jag förmodligen skulle göra i fyllan sa något obegripligt till mig och skratta lite sen sa vi Adjö och innan jag han fatta det så insåg jag att jag inte fått reda på något och att jag som vanligt bara sagt "jajaja" utan att veta vad det egentligen var jag sa Ja till. Jag önskar fanskapet skulle kunna försvinna snart, jag menar räcker inte 8 år att jävlas med någon?
Jaja.
Vi syns imorgon, - eller så inte.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
